Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
men vi möta henne med de höflighetsformer
samhället föreskrifver, och vi känna oss mildare
stämda mot henne, än om vi stängt dörren och
sagt: "Gå din väg, tråkiga människa!" Hvarför
skulle ej denna enkla lefnadsvishet kunna
till-lämpas på mer upphöjda känslor?"
"Jo, det förstås", sade Edvard, "blott
formerna icke blifva så många, att de förkväfva
andan. Hvad söndagens firande beträffar, äro
Mary och jag af ganska olika tankar. Jag är
alltid fallen för att göra sådant, som Mary icke
tycker vara passande."
"Se, det är så", inföll Mary, "att Edvard
beständigt klandrar våra förfäder. Han tror, att
alla deras bruk och sysselsättningar böra anses
löjliga. För min del tror jag icke, att vi i
något fall löpa fara att vara alltför samvetsgranna.
Jag tycker, att det ser ut, som om i vårt land
härskade en allmän benägenhet att fördöma den
gamla tidens seder och bruk, utan att någon
tänker på hvad som sedermera skall komma."
"Saken är den", sade jag, "att vi klandra
och göra anmärkningar, utan att göra oss reda
för de svårigheter, som möta dem vi klandra.
Utan tvifvel var våra förfäders sätt att fira
söndagen icke det rätta. Det tröttande tvånget och
den öfverdrifna strängheten kastade en slöja af
sorgbundenhet öfver religionen, och uppväckte
redan då den motvilja, som nu undergräfver och
hotar henne med förintelse. Emellertid hade
denna tid stora förtjenster och utöfvade på sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
