- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
11

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrktuppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han tänkte just ingenting, såg han med förundran en
stor hop folk nedanför kyrkan. — Hvad kan det vara?
tänkte han — i dag är ingen söndag. — Snart nog fick
han likväl se hvad det var.

Det var den store lindansaren Karamatti, som hade
spänt upp ett tåg mellan kyrktornet och klockstapeln.
På tåget hoppade en liten gosse och en liten flicka och
dansade mot hvarandra och gjorde förunderliga
svängningar. — Jaså — tänkte tuppen; —var det ej annat?
Jag trodde, att det var någon ny högtidlighet, som de
dumma människorna skulle fira här till min ära.

Rätt som det var kastade den lille Karamatti en
slängkyss åt folket, och så klättrade han som en katt
uppför kyrktornet, ty där voro af gammalt järnpinnar
inslagna i tornspiran, den ena of vanför den andra.
Uppefter järnpinnarna klef nu den lille Karamatti allt högre
och högre; till slut var han nära tuppen. — Ahå! —
tänkte tuppen och såg rosenrasande ut.

Men Karamatti lät sig icke förskräcka, utan, mir
nix, dir nix, med ett språng var han uppe på tuppens
ryggi satte sig där att rida och skrek af alla krafter: —
Hoppsan, min häst! Hej, hoppsan, min häst!

Då skall man tro, att tuppen fick stora ögon och
fann sig grufligen förnärmad, där han satt i sin högfärd
och trodde ingen i hela världen var hans like. Och nu
satt där en liten knyfkel och toppred honom och
ropade: — Hoppsan, min häst! Hej, hoppsan, min häst!

Först väntade tuppen, att hela kyrkan skulle ramla
af förundran öfver en sådan näsvishet. Men kyrkan stod
lugnt stilla, där hon stod, och nu började tuppen i sin
stora förödmjukelse vrida sig och svänga åt alla håll.
Hvad skulle han göra? Han hade varit så lat, att han
hvarken lärt sig flyga eller gala; därför fick han nu hålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free