Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tomtegubben i Åbo slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tomtegubben i Åbo slott.
Det var en gång en tomtegubbe, han var sjuhundra
år gammal och bodde i ett hvalf under Åbo slott.
Han hade ett så långt, hvitt skägg, att han kunde
binda det två hvarf kring lifvet, och krokig var han,
rätt som en gammal stålbåge, när den är uppdragen i
helspänning. Han skröt af att vara den äldsta
tomtegubben i landet; själfva domkyrkans tomte, som dock
var femhundrafemtio år, kallade honom farbror. Alla
smågubbar i landet ansågo honom för släktens
Öfver-hufvud, men alla voro rädda för honom, ty han ville
hafva ärlig ordning i landet. En bra tomtegubbe var
han, en genomhederlig präktig Nisse, fastän han hade
sin egen besynnerliga smak.
Han bodde nämligen i det djupaste hvalfvet under
Åbo slott, det så kallade håltornet, där man fordom
brukade förvara de gröfsta och farligaste förbrytare, som
aldrig mera skulle få skåda dagens ljus. Där var hans
palats inredt med all upptänklig bekvämlighet och prakt,
sådan som tomtegubbar mest tycka om. Där saknades
icke grus, sophögar, gamla stenrösen, sönderslagna krukor,
trasiga bastmattor, afbrutna stolsfötter, söndertrampade
leksaker, rostadt järnskrot, bortkastade, omaka stöflar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
