Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftslotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af barnen. Endast Elias, tiggarflickan och lilla Peter
kvarblefvo ännu länge på stranden, till dess att sista
strimman af kvällen förgått och andarnas vackra lek
flutit bort i rymderna.
Sedan den kvällen gingo nu tolf år förbi, och mycket
var förändradt. Erik hade blifvit en stark, rask och
välmående bonde, som skötte faderns hemman med drift och
omtanke, plöjde åkern, dikade mossarna och röjde nya
bygder i ödemarkerna. Elias hade i flera år varit borta
på utrikes resor, och när han kom tillbaka, hade han
skrif-vit sköna böcker om Guds stora under i naturen.
En afton stodo två unga män på kullen vid sjön och
sågo med varma, barnsliga ögon på andarnas lek långt
borta i skyn. Och andarna voro sig lika; det odödliga
åldras aldrig; men de båda unga voro ej alldeles desamma
som förr. Det var Elias och hans vän snickarens lilla
Peter, som främst af alla hade betraktat färgerna och
landskapet och svanorna i sjön. Vännen var nu en
målare, vida berömd för härliga taflor. Elias var en skald
af de få, som dikta ur naturens eget hjärta. De sågo
ömsom på hvarandra och på aftonrodnaden och smålogo
godt, när de märkte hvarandras tankar. — Ja, ja, sade de
det är allt som förr, men barndomens ögon ha vi ej
mer så klara. Det ligger redan ett flor öfver andarnas
spel och naturens friskhet, men Gud allena ske äran: vi
kunna genom floret se dessa sköna bilder ännu.
— Minns du den kvällen — skämtade målaren — när
vi stodo så hänryckta öfver skyarnas färgspel och Erik i
vår glädje påminde oss, att vi borde gå hem för att äta gröt?
— Ja — sade Elias — det minns jag mycket väl,
och gröten har gifvit Erik starka armar, liksom naturens
skönhet gifvit oss starka vingar. Men den kvällen var
ännu en tredje bland oss, som hörde och såg mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
