Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Seglaren på världshafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Seglaren på världshafvet.
Det var engång en ö i oceanen fjärran bort i haf,
dem aldrig någon främling plöjt. Det var en lycklig
ö, en fredlig grönska i det vida blå. Här glänste all
naturens prakt i aldrig vissnande behag. Hit hann ej
nordens kulna vind och ingen dyster vintersky utgöt sin
hvita snödoft öfver ön. Knappt med ett lätt och flyktigt
vemod hösten andades på blommorna och flydde sedan
skygg för vårens blick.
Och mänskor bodde uppå ön, ett släkte fritt och
sällt och gladt. Lik blommans lif var deras lott, att
älska och att njuta blott. Och så var deras vandring
genom lifvets blomsterdal förutan sorg och saknad där,
och döden var för dem en slummer blott, helt litet
djupare än den de njöto i sitt lif.
En enda var ej lycklig där, en yngling full af
dunkel längtans brand. Han såg mot hafvet jämt. Likt
vågens eviga oro var hans bröst. Han sade: »Slumra!
icke är det mänskans mål, ej hennes högsta, djupa,
sanna lif. Här slumrar anden i naturens armar sött och
såsom drömmar irrande i dunkel lefve vi. Men jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:02:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/topesang/a0027.html
