Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsgillets prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 SANGER 1869
straiflös trampar äran ner
och i trasor söndersliter
svenska storhetens baner.
Men till Bernhard Beskows urna
aktningsfull, med tysta fjät,
träder i sitt majestät
sanningen, den himlaburna,
och med drag, i marmor skurna,
ristar hon hvad världen vet:
skönhet, ljus, humanitet,
ädel håg och upphöjdt sinne,
det är Beskows äreminne.
Lik en ranka invid roten
af en mäktig furas trots,
stupar August Blanche vid foten
af den tolfte Caris koloss.
Månget snillrikt återgifvet
brokigt drag af mänskolifvet
har hans penna ritat ut;
intet är af honom skrifvet
så romantiskt som hans slut.
An för minnet finnas flera.
Se, den gamle Stack är stoft,
och han målar icke mera
vinterluft och sommardoft.
Berwalds sträng sökt högre zoner,
stum är Mankells fornkoral,
Kjerul~fr älskeliga toner
klingat bort i Norges dal.
Söderns hulda gratier lifva
än en graf i Danmarks drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
