Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsgillets prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 SANGER 1869
IV.
Men när, likt stjärnor uti natten, stråla
de flydda namn på minnets sarkofag,
hvem skall oss hoppets morgonrodnad måla’?
Hvem ger oss glädjens ljusa anletsdrag?
Kom, diktens lek, som mellan tårar skämtar!
Kom, glada sträng! Kom, ungdomsfriska sång!
Kom, bild af tredje Gustafs sol, en gång!
Kom, ideal, som luft i molnen flämtar!
Vi äro ej de månskensegoister,
som utan fäste tumla i det blå.
En droppe skämt förstå väl ock artister,
en glädjeblomma älska de också.
Öch hvad oss sen i lifvets prosa brister,
när bordet dukas klent med poesi,
det torde konstens vänner fylla i
med kritisk efterrätt af en magister.
Men växe vi, som blommorna, för löjet
och spinna solsken, väfva töckendunst,
så är vårt mål dock ej det toma nöjet,
ej ens, högtärade publik, din gunst!
Vi söke form och ande i förening;
det finns en evighet i stundens sken.
I oss och öfver o~s står dock idén!
- Öch det är äfven Konstnärsgillets mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
