Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig van Beethovens minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 SANGER 1870
och lösta, öfvervunna, prisa Gud.
Det är det himmelska till sist, som segrar,
det högsta, som i slutackordet hägrar,
det goda, som ur smärtans graf uppstår,
det ädelt sköna, oförgängligt sanna,
som reser in i döden högt sin panna,
det eviga, som fram ur tiden går.
Och därför står han än som en koloss
långt öfver seklets stormupprörda vågor
för hvarje folk, som frågar tidens frågor,
för världen, för Europa och för oss.
Och därför står han här i kväll med blida
ljusfiammande gestalter vid sin sida,
bestrålad än af minnets stjärnekrans. ~
Ej dagen blott, en eftervärld är hans,
och hvilka blixtar genom tiden ljunga,
de fjärran sekler skola länge sjunga
Guds lof och lifvets skönhet med hans tunga
och oförvissnad lager kransa än
musikens kung, Ludvig van Beethoven.
Beethovens bild var omgifven af en elektrisk ljuskrets
och vaktad af genier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
