Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga dig, och det kan ej uppskjutas. Arkitekten reser i
morgon bittida.
Lithau kunde knappt andas.
— Han reser — fortkor hon — och kommer kanske
aldrig tillbaka. Vet du väl, min kar, att det är illa
gjordt ak dig att låta honom resa så! Ja, mycket illa,
det kan du lita på. Du vet kanske inte att han älskar
Anna...
Ett ännu oködt nej dog bort på den körmente faderns
läppar. Hvilket sällsamt misskörstånd!
— Ja, du kan tro det; han har sagt mig det själf.
.. . Och om du visste huru länge Anna älskat honom
tillbaka — alltsedan i vintras, jag är säker på det.
Men tror du väl att hon tillstår det? Nej, du vet nog
att därtill är hon för stolt. Hon har aldrig sagt det
åt mig, och om du frågar henne, svarar hon nej. Men
ändå har jag varit henne länge på spåren, och nyligen
blef jag alldeles viss därpå, en kväll när hon trodde
att arkitekten var förtjust i ma bonne ... Det var för
löjligt 1 Inte bryr han sig alls om ma bonne. Men
inte vågar Anna, och inte vågar arkitekten bekänna för
dig att de älska hvarandra. Det är mycket illa, ser du!
Nu reser han bort och kommer aldrig igen, och så
kunna de ju aldrig i världen få hvarandra. Goda, bästa,
älskade fader, låt dem ändå få hvarandra! Du vet kanske
inte du hvad det är att hålla så hjärtligt af någon, som
man aldrig kan få!
Arkitekten låg på en grym sträckbänk. Men numera
ansåg han det med rätta oundvikligt att icke röja sig
och svarade alltså blott med en otydlig hostning.
Ringa fattade hans hand, kysste den, och en varm
tår droppade ned därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
