- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
397

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om jag får veta din hemlighet, så behåll Muisto, res ak
med Danton på köpet! Bryr jag mig om ditt arf? Jag
vill veta hvad du har för dig, hvarför du är här, hvarom
du talat med tant Mirabeau och hvem du egentligen är.
Säg mig, smed, har mamma kanske ej haft så alldeles
orätt? Neka ej att du visat mig någon artighet. Men
hvilken artighet! Hammarslag på hammarslag ... å, smed,
du skulle blygas att vilja söndersmula mina bästa känslor
till slagg! Hamra du på, hamra på! Korgen är färdig,
och den blir af ståltråd.

Vi gingo ned. Tant, som numera så sällan lämnade
sitt rum, om ej för att någon gång taga plats vid tebordet,
satt redan i salen. Hennes toilett, alltid omsorgsfull,
var i dag nästan hofdräkt. Hon bar en dyrbar schal
och en syperb mössa af brabantska spetsar, hvilken hon
annars brukade blott vid högtidliga tillfällen. Det var
någonting eget i hennes sätt, någonting mer än vanligt
förnämt, siratligt, cermoniöst. I själfva den lätta nick,
hvarmed hon hälsade oss godmorgon, och i det sätt, på
hvilket hon räckte mig handen att kyssa, var någonting
som tydligt påminde om den forna hofdamen. Ännu i
går hade vi icke märkt något däraf, och nu,.. Hvad
kunde detta betyda?

En blick på mamma öfvertygade mig att hennes
förvåning var, om möjligt, större än min och därtill
blandad med mycket mera misstroende. Vi fortforo att
observera.

Smeden satt i soffan, nog ogeneradt, tyckte vi, för
en simpel kopparslagare. För öfrigt var han sig lik,
rättfram, okruserlig, klädd i en simpel svart rock, som
väl var af kläde, men däremot satt mycket vid och
snarare liknade en paletå än en elegant bonjour, hvilken
väl var det minsta, hvarmed han bort visa en skyldig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free