Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, slrunt, nog tål ban så mycket. Han kan
lära sig att en annan gång vara människa och inte bära
sig åt som en arg oxe, när man vill honom väl —
genmälde Mörtpetter mycket trankilt.
I köket blef nu en munterhet, som hördes ända till
salen, och rätt som det var, stod smeden bredvid mig.
— Tack skall ni ha, gubbe! yttrade han. Det var
beskedligt gjordt af er att lära mig en smula förnuft.
— Ingenting att tacka för, svarade Mörtpetter.
Längre fram fick jag veta att smeden stuckit åt
Mörtpetter en större sedel i handen, med befallning att
ej tala om det för någon. Men detta var emot
Mört-petters natur. Han skröt för alla huru han fått en half
dränglön för att han bärgat herrns lif. Fast inte var
det så öfverlopps mycket, försäkrade han; men herrn
var väl inte mera värd.
— Var god och låt mig förbinda herr Damms hand;
jag vet hur man bör göra med brännskador, yttrade jag.
Han räckte mig tigande handen. Vi gingo i
kökskammaren och jag pålade ett omslag med torrt rågmjöl.
Denna grofva, sotiga hand, som nyss hade räddat ett
människolik, föreköll mig nu värd någon omsorg att
läka. Och samma så sällsamt körskönade hand, den
tryckte nu min.
— Tack, sade han. Alla unga flickor borde lära
sig att körbinda sår. Augusta blekve ingen dålig kirurg.
Är detta också en lärdom af madame Claire?
Jag förstod honom icke. Jag var nära färdig med
mitt enkla omslag, när min alltid vaksamma mamma
inträdde och fann mig ensam med smeden i
kökskammaren, där blott ett enda talgljus brann med lång
veke på bordet.
— Hvad gör du här?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
