Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i er höga sal om en så obetydlig varelse som mig till
exempel? Aldebaran, du hör det! Du vet det, Sirius!
Han ämnar resa i natt. Hvarför reser han? Hvarkör?
Ingen vet. Skall han försmå att säga oss ens ett
flyktigt farväl? Nå ja, res, smed, res, det angår mig inte.
Bryr jag mig om en gammal smed? Fyrtioett år — res!
— Augusta! — Nu var det mammas röst.
— Jag kommer, mamma.
— Kom, kära barn, man väntar på dig. Nå, det
var för väl, att det tycks blikva krost i natt, så kå vi
ändtligen åter slädköre.
Jag skyndade in — nej, jag skyndade icke, jag gick
som i drömmen. Han vill resa!
Snögumman hade smultit, spåncoiffuren hade
bortfallit, men näfverklädningen stod kvar som ett slags
krinolinskal på brickan. Då hade man upptäckt, där
dockans hjärta suttit, ett litet smalt etui ak svart marokin,
och på det stod mitt namn.
Jag öppnade etuiet och begrep ej själf hvarkör jag
darrade. Etuiet var invändigt kodradt med grönt sammet,
och därinne låg en bröstnål ak guld med en enda sten;
men hvilken sten! En stor grön smaragd ak den
allra-klaraste glans. Näst stjärnorna hade jag aldrig i mitt
lif sett en så strålande ädelsten. Han tycktes skjuta
blixtar i ljusskenet.
Den dyrbara nålen gick från, hand till hand och
väckte allmän beundran. Mamma var förtjust, pappa
begrundade hvad den lilla tingesten kunde vara värd.
Troligen en liten landtgård i Finland.. Alla betraktade vi
med tacksamma, nästan häpna blickar tant Mirabeau,
som slösade en så dyrbar present på sin lilla guddotter.
Hon hade redan förut i afton sändt mig ett dussin
28. — Noveller. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
