Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Om en solstråle i hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52 UNGDOMSDRÖMMAR
dröm, den Josef uttydde. Om så skulle ske, att Gud
sänder mig, gamle och fattige man, någon oförutsedd
lycka i denna världen, det fast otroligt är, men dock
intet omöjligt, efter ju Gud kan förvandla alla mänskliga
ting, så lär det snarligast vara att tillskrifva vår unge och
nådige konungs besynnerliga gunst för lärdom och vishet,
hvilka nu börja förkofra sig under hans regemente. Tänk
dock icke mera på mig, allrakäraste fröken, utan säg
mig fast hellre något om edra egna studier i lärda och
nyttiga kunskapsstycken.
- Om jag fördristar mig tala i frökens ställe, där
hon för blyger är att förtälja sina egna meriter - inföll
ryttmästaren - så må käre far veta, att i Sveriges rike
finnes nu ingen, den där kan leka på harpa så ljufligt
som fröken Kerstin. En afton i våras satt vår nådige
konung väl timmen lång och hörde på strängaspelet,
förglömmande alla de moskoviters väldiga krigsbasuner.
Och vore icke fröken Ebba Brahe allaredan densamma,
så menar jag änkedrottningen finge snart nya bekymmer
om rikets framtid.
Om icke mäster Sigfrid varit vanare att beskåda af-
lägsna himmelska stjärnor än jordiska irrbloss, så skulle
han kanske vid dessa ord hafva förmärkt ett hastigt för-
gående drömlikt skimmer i Kerstin Flemings glänsande
ögon. Innan ännu rodnadens röda vågor hunnit upp.
stiga från hjärtat till halfva höjden af hennes jungfruliga
kinder, svarade hon förtrytsamt:
- Det höfves ingen, och minst en krigsman, att
föra lasteligt tal om sin konung. Vore Göran Tegel ännu
vid makten, skulle ni bättre ha lärt att hålla tand för
tunga. Käre mäster Sigfrid, tro mina ord, jag är så
enfaldig som en skata i alla de stycken där icke ni
gifvit mig litet bättre förstånd. Ja, jag har redan för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
