Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Det förtrollade slottets drake återvänder och ansätter riddaren Jack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af bläsen mer. Nå, jag kommer, Rebecka, jag kommer
... Ett sådant herrans väder... käringen må väl ej ha
hjärta att neka mig en sup...
Denna sista önskan, som uttalades i en betydligt
lägre ton, gaf tillräckligt tillkänna hvem här förde regementet
i huset. Alldeles obillig tycktes hans önskan
icke vara, ty gubben, liksom alla de öfriga, dröp af
regn. Åskvädret hade brutit löst med ovanlig häftighet.
Blixtarna korsade hvarandra tätt som svärdshugg, slag-
regnet stod som spön i backen. Men gubben kunde
icke förmå sig att lämna bläsen.
Jack, med sin lofliga finska vana att icke förhasta
sig, behöfde en rund besinningstid, men slutligen fann
han sig förolämpad.
– Hvad kommer åt käringen? Ar hon galen? Hör
nu, go’ vänner, hvad är detta för dumheter? ... Vill du
släppa tömskaftet, lurjus? ... Anamma dig, pigmänniska,
om du understår dig att surra fast mina händer...
Rider eder maran? Jag skall lära eder...
Under dessa mera förvånade än arga invändningar
hade Jacks tålamod ändtligen tagit slut. Den gamle
dragonen var icke första gången i bardalek. Han reste
sig med ett väldigt språng, ryckte lös sina händer, sparkade
hunden, knuffade kull Rebecka, gaf drängen en
örfil och jagade pigan på flykten. Sällskapet var tvunget
att retirera, och segern hade ofelbart stannat på rättvisans
sida, därest icke amazonen, ej mindre tapper än
hennes motståndare, lyckats stänga riedörren och tillbomma
den utifrån.
Jack var fången; det hjälpte honom föga att bearbeta
dörren med ett par handfasta näfvar, icke så mycket för
egen skull, som ej fastmer af den grundade fruktan, att
hans käre Göran torde röna ett lika oblidt emottagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
