- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:226

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jätten återvänder och medför en trollkarl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Förvirrad och sömnyr, kafvade han sig upp i ett
föga afundsvärdt skick och betraktade jätten med stirrande
ögon. Denne bevärdigade honom icke med ett ord, gick
till sin häst och gaf drängen sina befallningar. Under
tiden fick den nu för andra gången så illa medfarne
kornetten rådrum att vakna – hvartill han alltid behöfde
en rund tid – och att förarga sig – hvartill han behöfde
än längre besinning. Sannolikt hade han ännu
drakens framfart i godt minne, ty annars vore det svårt
att förklara huru en så fridsam krigare kunde blifva så
blixtrasande, att han sprang fram och med en vältalig
svordom måttade mot jättens hufvud en så förfärlig
kindpust, att en tall i skogen kunnat stupa för mindre.

Nu är det välbekant af sagorna, att en jätte egentligen
finnes till för att dödas af vandrande riddare. Men
denne jätte i peruk och stångpiske tycktes icke ha uppfattat
sin bestämmelse så, ty han steg flinkt åt sidan,
undvek hugget, framdrog en af de långa pistolerna i
bältet och aftryckte den kallblodigt mot riddaren Jack,
knappt en aln från dennes vänstra öra.

Den tiden kände man hvarken knallhattar eller tändnålspatroner,
endast mindre pålitliga flintlås, och utan
denna okunnighet i en modernare krigföring skulle väl
den tappre riddaren Jack haft föga mer att beställa i
denna världen. Man kunde till och med svära på, att
denne jätte aldrig gick utan hvassa flintor i låsen på sina
pistoler; men tack vare regnet, hade fängkrutet blifvit
vått och pistolen klickade.

Jack hade luktat krut i pommerska kriget. Han lät
sig icke bekomma, tog i sin ordning två steg tillbaka, drog
sabeln och högg ursinnigt löst på den långe, svarte mannen.

Äfven denne hade i samma stund dragit sin långa
huggvärja och parerade med van hand sabelhuggen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free