Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40. Slutord om teatern.
Borta i en aflägsen landsort lekver ett gammalt par,
en Pbilemon och Baucis. De ha bosatt sig där
som unga och nygifta; trettio år ha förgått som en lång
sommardag i kärlek och landtlig frid. Oförmärkt ha de
åldrats, deras hår har grånat, världen har glömt dem,
men de sakna den icke, de äro fromma och de äro
lyckliga, ty de älska hvarandra. Då händer sig, att den
gamle mannens fordom käraste ungdomsvän en dag
passerar nejden och viker in. Denne vän är en af de
oroliga själar, som aldrig länge trifvas på ett ställe.
Alltifrån sin ungdom har han flackat världen omkring, och
är nu stadd på nya ströftåg. Mötet är hjärtligt, man
upp-lif var gamla minnen; resenären har så mycket att berätta;
landtjunkarens hela lefnadshistoria är sagd i få ord. Man
dukar måltiden; den goda frun och hennes inventarium,
den gamla hushållerskan, äro i stor förlägenhet; huru
skola de med sin landtliga kokkonst undfägna en man som
ätit ormar i Amerika och svalbon i Ostindien? Vännen
åter, egoist som alla resenärer, har sina värdshusvanor,
klandrar det ena och det andra och understår sig till och
med att köra det gamla parets favoritkatt på dörren.
Emellertid bli herrarne litet upprymda, och frun
går, trogen sin fromma vana, på en stund till mässan.
Landtjunkaren lif vas alltmera; vännen säger till honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
