- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
81

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Skola vi dansa? frågade Drifva sin student.

— Jag har aldrig dansat angläs, svarade denne
blygsamt.

— A, det går nogl svarade hans dam och drog
honom med sig.

De stodo bland sista paren gentemot hvarandra och
hade tillfälle att se huru de första började. Angläsen
hade något tycke af »väfva vadmal», hvarmed den också
ofta slutades, och med denna danslek var Drifva väl
förtrogen. Alltså, när hennes tur kom, begynte hon
väfva vadmal och fortsatte därmed ihärdigt, fastän ingen
annan följde exemplet. Angläsen råkade i en förfärlig
villervalla, man betraktade hvarandra i den muntraste
stämning, och slutligen hördes någon ropa till musiken:
väfva vadmall Hvarpå ändtligen alla började väfva, och
nu gick det förträffligt.

— Sade jag icke, att det skulle gål utropade Drifva
och kände sig hugad att dansa till ljusan åag.

Efter angläsen uppspelades en svensk kadrilj, en
bugande kavaljer närmade sig, och den som icke sade
nej, det var Drifva. Den svenska kadriljen, fransäsens
föregångare, var en långsläpig dans, men allt kan roa,
och Drifva hade beslutit roa sig. Hon kände icke en
tur eller en figuré, hon flög fram som hade hon åkt
med ren och släpade efter sig sin motsträfvige kavaljer.
Åter villervalla och munterhet. Drifva intrasslade hela
balen; det var omöjligt att hejda denna flygande ekorre,
som var oemotståndlig, hon ryckte alla med sig. Fram
skulle hon, och fram flög hon öfver kadriljens ruiner.

Mellan danserna bjöds konfekt. Hvem kände icke
karameller och knäckor? Men dessa granna konstverk
af kandisocker och krita, konditorn Bonsdorffs triumfer,
voro någonting nytt. Drifva bet i kritan, fann den

6. — Sägner i dimman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free