- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
94

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan jag intyga, att hennes närmare bekanta voro af
samma tanke. Hon var så litet obegriplig i det hon
ville begripa, att väl icke mången flinkare redt sig i
hushållssysslor, eller gissat gåtor bättre än hon. Det
skulle blott vara efter hennes lynne, och det var icke
hennes fel, att hon gått i skola hos ödemarken. Moster
Lucia var af en annan mening. Hon ansåg ungdomen
för en svamp, hvilken bör insuga allt hvad förståndigt
äldre folk anser nyttigt. Vid hennes bord fick ingen
kvarlämna på tallriken något som hon lagt för, och
alldeles så borde det vara vid en ordentlig uppfostran.
Hon hade nu framsatt för Drifva den ena djupa tallriken
civilisation efter den andra, och den egensinniga hade
lämnat allt halft eller orördt. 1 fransyskan hade Drifva
visat utomordentliga anlag för spangdang, men att* gå
vidare var alltför betänkligt. Hvad skulle en rättskaffens
civilisationsfabrikant nu företaga sig? Skulle man skicka
ekorren tillbaka lika oborstad som den kommit hit?*

Vid denna tid stodo teaterdirektören Westerlund
och hans fru, född Silvan, i blomman af sitt rykte. De
hade förtjusat största delen af Finland och anlände nu
för att lyckliggöra Uleåborg. I A:ska salongen, där man
närmast ingången uppfört en logerad af ohyflade bräder,
samlades tre kvällar i veckan en konstälskande publik.
Halfmörket, där man knappt kunde urskilja sin granne,
oset af rykande oljelampor och talgljus, den fällda ridån
med sitt titthål, de framskymtande skepnaderna af
aktörer i vida mantlar, som dolde kostymerna — allt var
här mystiskt, aningsfullt, hemlighetsfullt. Från första
platsen, som kostade en riksdaler, till den sista på
galleriet, som kostade tolf skillingar, satt klockan sex på
aftonen en publik i spänd förväntan och blef icke
besviken. Redan affischen studerades med mera intresse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free