- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
342

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - A. Våren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

våren vara!... Ack, han fanns icke ens där, fastän han
kvittrade i alla löflösa träd. Han stred för lifvet med
snufvor och hosta, med galoscher och skinnöfverplagg,
med nattvak och lefnadströtthet; han kikade in genom
värdshusets port och mottogs af vaktmästaren med en
bricka punsch. Vår fanns i luften, i blåsippoma, i några
fria andedrag, men han fanns icke i människornas hjärtan
... den landsflyktige!

Hvar fanns han? Om jag kunde förflytta mig med
morgonvinden till en förgäten skog, till solsidan af ett
berg, till stranden af en bäck, som ännu icke böjts under
kvarnens ok, skulle jag finna honom. Men jag kan det
icke, jag är bunden vid staden. Skall jag då
ingenstädes finna våren? En sådan flod af människor och
en sådan försinande liten rännil natur!

Missnöjd med mig själf och världen, återvände jag
till min bostad. Gården var inhägnad och på tre sidor
kringbyggd, men på fjärde sidan fann majsolen just nu
en afundsvärd tittlucka. Hvad hon såg var tarfligt nog:
en liten gräsplan, två lindar, en sandhög och en
brädstapel. 1 lindarna trippade ett par hämplingar, i
sandhögen lekte två små flickor, på gräsplanen slogo fyra
gossar boll. Skuggan af husen var praktiskt nyttig: i
skuggan kunde man bättre följa bollens flykt och akta
fönsterrutorna. Men huru förtjusande blef icke allt, när
solen sken in! Fågelkvittret tycktes endast ha väntat
denna signal och blef högljudt i lindarna; töserna på
sandhögen anställde kalas, pysame på gräsplanen företogo
sig att storma och försvara den hittills ensliga brädstapeln.
Hvilka bedrifter, hvilken jublande fröjd! Ändtligen
hade jag funnit våren och funnit honom där jag sist
väntade honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free