Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - A. Våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är finskt, det där, jag kan icke hjälpa det.
Sådana äro vi, alltid på flyttning. Äfven den högsta
fägring, den mest berusande lycka står för oss
beständigt med vingen lyftad till flykt mot »sitt hem öfver
molnen». Jag medgifver att detta skulle vara
melankoliskt, om det icke vore så mänskligt. Vi älska nog
glädjen, vi som andra; vi ville så gärna en gång kasta
ifrån oss alla tankar på död och förvissning, frigöra oss
från stoftets träldom o’ch lefva som tanklösa barn i
ögonblickets värld af bristande bubblor. Men se, det
kunna vi icke. Det hjälper icke ens att älska, icke ens
att supa oss fulla. Barnen äro de enda som kunna
glömma allt. Vi andra, när vi hunnit förbi våra fjorton
eller sexton år, kunna ej undkomma det gula bladet i
kransen. Det är ärftligt, det går igen. Var god och
anse oss icke alltför reflekterande eller alltför beskedligal
Också vi kunna skratta; också vi kunna skämta, tokas,
vara vilda och galna, i synnerhet kunna vi vara stickande
mot vår nästa, när det faller oss in. Men med allt detta
äro vi beständigt på flyttning, alltid blickande bortåt, än
mot det som var, än mot det som kommer, än mot
grafven och än mot molnet, alltid, alltid densamme
»fjärranlängtande» Lemminkäinen, som, när han reser
till brölloppet, icke glömmer att slipa sitt svärd och
efterlämna en blödande borste.
Lyckligtvis äro vi icke ensamme om denna lyckans
och glädjens Achilles-häl, att icke kunna fjättras i ett
flygande nu. Vi återfinna samma sårbara punkt i ett
släktdrag hos mänskligheten och särskildt hos de
nordiska folken. Fråga folkvisorna! Svensken och norr-
mannen ha fått sin andel af den hemlighetsfulla längtan,
som drager oss bort; dansken, förmodar jag, kan lättare
glömma. Bellmans ystraste sånger ha kallats »en sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
