Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Cygnæus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I skaldekonsten var Cygnseus komponist oeh kolorist,
men icke tecknare, icke skulptör. Han saknade öra för
musik och harmoniska ljudformer; Pacius hade mycken
möda att inlägga välljud i denna knaggliga meter. Därtill
kom likgiltigheten för all retusch. Van att mäta allt med
stor måttstock, hade Cygnseus utgångspunkten och målet
klara framför sig, men de mellanliggande medlen
betraktades som en bisak. Initiativet var hufvudsak. Att utkasta
planer och vinna medverkan var hans sak; utförandet
öfverlät han åt sakens vänner. I tal och i skrift röjdes
samma handlingssätt. Utgångspunkten för hans
framställning var alltid väl vald, ofta fyndig, och målet
träffsäkert uppfattadt, men ämnets behandling förlöpte
sig i beständiga sidoreflexer. Det var en flod med
bestämd riktning till gifven ändpunkt, men också med
många forsar, som stänkte sitt svall öfver stränderna.
I originalitet och i rikedomen på tankar, som beständigt
aflöste, jagade och öfversvallade hvarandra, erinrade
Cygnaeus om Jean Paul. Nervänders mästerliga
löfver-sättning» af ett stycke i »Höst-ispiggarne» (Helsingfors
Tidningar 1842) harmade författaren mer än J. A.
Gado-lins kort förut synliga hånfulla recension af samma
diktsamling; men den så kallade öfversättningen gick endast ut
på att begränsa styckets tankegång — att bygga slussar
förbi forsarna — och den som vill göra sig samma
möda skall i Cygneei skrifter finna djupa strömdrag. Han
nedskref, utan att senare ändra eller stryka, tankarnas
öfverströmmande vårbäckar och varseblef icke, att han
skref för ett tidehvarf som, utslitet af tryckpressen, för
hvarje decennium blir allt mera latläsare. Om en
öfver-lastad stil gäller numera: Grceca sunt. Hvad man gaf
sig mödan att förstå på Jean Pauls tid förstod man
icke mer 1840, oeh hvad man förstod 1840 är efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
