Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gossen afhörde stum sina order och gick därpå att
välja en passande grushög, där han inredde åt sig ett
tryggadt gömställe.
Slange betraktade honom med ett deltagande,
ganska ovanligt hos denne vid blod och död härdade
krigare.
— Gör luntan tio alnar längre! befallde han. Det
vore skada på pojken!
En timme före dagningen slogs reveljen. Alla hvilka
ej tjenstgjorde på vakt vid murarna kallades till torget
och uppställdes i ordnade leder. En bivuakeld var
upptänd på torgets midt och belyste de mörka, trotsiga
lederna rundtomkring. Öfverste Gordon höll
morgonbönen ; här fanns ingen fältpredikant. Det var en kort
bön, konung Davids 130 psalm: »Ur djupen ropar jag
till dig, Herre!» Därefter fadervår och välsignelsen.
Sist Gustaf Adolfs krigspsalm, så välbekant från Lutzens
morgondimmor:
Förfäras ej, du ringa hop,
när fiendernes larm och rop
från alla sidor skallal
De fröjdas åt din undergång,
men deras fröjd ej blifver lång;
thy låt ej modet fallal
När psalmens sista toner dött bort i den svala
nattluften, vardt det tyst på torget. Bivuakens lågor
hade sjunkit i glöd, nattsvarta skuggor föllo på de
tigande lederna. Chefen, öfverste Slange, var en ordkarg
finne, som bättre förstod ett raskt hugg än talarens
konst, men ögonblicket var för afgörande för att gå
stumt förbi. Han lät kasta mera bränsle på elden, red
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
