- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
235

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förbi. Än höjdes en järnklädd arm mot Neunburgs
hjälte; hugget föll, men slant oskadligt mot sadelbommen,
ty den anfallandes häst dignade ned för en svärdstöt i
halsen. Breit blödda ur ett djupt sår i bringan, men
Breit visste hvem han bar i sin sadel; fram skulle Breit,
och fram bröt Slange genom fiendens tätaste leder.

Då mötte honom en jättelik ryttare i svart rustning,
ridande, äfven han, en svart häst, som tycktes under
sina hofvar nedtrampa allt. I ett nu hade jätten ridit
omkull den sårade Breit. Slange föll till marken, och
i samma ögonblick genomborrades hans bröst af en
kula. Den svarte ryttaren red öfver honom och var
försvunnen.

Urban Niemand såg detta, lät sin häst löpa och
kastade sig öfver sin sårade herre. Förgäfves sökte
han med örat vid den döendes läppar uppfånga dennes
sista ord. De öfverröstades af det förfärliga larmet.
Han trodde sig urskilja 7>rden: det var din fader! —
men törhända voro de blott ett återsvar från hans egna
tankar.

En obeskriflig känsla af skräck förlamade ynglingens
arm. Han kunde ej tänka, ej fly, ej resa sig upp. Han
låg som död öfver sin döde herre. Stridens vilda tummel
gick öfver honom som ett dånande vattenfall. Han
hörde icke slamret af svärden mot harnesken,
kanondundret, muskötelden, stridsropen. Han kände icke de
tunga hästhofvar, som galopperade fram öfver hans
hufvud, så att det gnistrade för hans ögon. Bredvid
honom låg Breit, som vältrade sig döende öfver sin fallne
herre, liksom för att tjena honom ännu i döden. Urban
Niemand sökte sig ett skydd under det ädla djuret,
förutan hvilket han skulle ha trampats ned till en formlös
massa af blodiga trasor.

16. — Stjäm. kungab. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free