Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så sant jag är din vän, har han dig och ingen
annan, dig och ingen krona kär!
— Ja, jag tror dig och skall skrifva det till honom.
Inte för att din ed är tillfyllest: hur kan du känna hans
innersta hjärtelag? Men för att där finnes ett gensvar
i mig, som gifver dig rätt. Är här någon, som lyssnar
på oss?
— Hvem skulle lyssna? Gripsholm sofver, Mariefred
sofver, Mälaren sofver. Stjärnorna allena vaka på
himmelen. Det är så långt till stjärnorna; de skola ej
höra oss.
— Då skall jag säga dig något.
Hon lutade sina läppar tätt mot sin väninnas öra,
stängde ljudet med båda händerna och hviskade:
— Jag har honom kår> jag har lofvat att blifva
hans; jag skall hålla mitt löfte.
— Tack! Nu tror du mig.
— Ja, är det inte förunderligt, att jag tror dig
ändå?,.. Godnatt, Marie!
— Godnatt, Kristine!
Hon hade vikit åt sidan den tunga gardinen framför
ett fönster i sofrummet och låg länge sömnlös, betraktande
stjärnorna, som tindrade i augustinatten öfver Gripsholm.
Ett återsvall af de frågor, som upprört henne några timmar
förut, slog mot själens osynliga stränder, som Mälarevågen
mot kiselstenarna.
— Du därborta — sade hon halft trotsigt, halft
vemodigt — har du gifvit mig ett lås, så gif mig en
nyckel! Hvarför gaf du mig kraften, om ej för att
blifva lycklig och göra andra lyckliga? Hvarför är där
en tomhet i mig, som ingen kraft fyller? Hvarför är
jag så ensam, när jag dock har mig själf? Hvarför
trängtar min själ till en annan, som kan fylla min brist,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
