- Project Runeberg -  Torpare /
34

(1909) [MARC] Author: Alfred Kämpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lindormen.



Distriktets länsman var ute och synade vägen efter
böndernas höstgrusning. Niklas i Lillängstorpet skjutsade
honom, på patronens befallning. Hjulen skuro jämns
med naven i grussörjan. Torpar-Niklas’ rankiga
söndagsgigg skraltade av och an på den smala, illa underhållna
häradsvägen. Niklas satt och halvsov av slöhet och
ledsnad, länsmannen svor och förbannade. Han blev totalt
fördärvad; han började bli mör som en biffstek.

Men det skulle nog väghållningsskyldige få sota för.

— Hör du, Niklas, fräste han till fram på
eftermiddagen, när han begynte känna sig sönderbruten och knäckt;
kunde du inte ha tagit en trilla i stället och inte ett sådant
här sjuhelsikes elände? Man blir ju alldeles sönderbråkad
i kroppen, vet jag.

Niklas for upp litet yrvaken och gnuggade sig i ögonen.

— Kära hjärtanes, goa kumsarjen, jag har ju, gu’
hjälpe mig, inget annat söndagsåkdon än den härna giggen.
Patron ville inte släppa till någon av sina vagnar i det
här väglaget, — jag frågte honom nog. Han befallde
mig i går kväll att köra för kumsarjen. Det är så brått
med plöjningen, som di alltid ligger efter med, och så
är han rädd om sina finvagnar, förstås.

Länsmannen, som inte mer än denna gång för varje år
behövde styra sin kosa åt detta håll — ty det levde ett
fridsamt och undfallande folk vid Lagerkulla — hade väntat
sig ett bättre mottagande, på grund av att han räknade
patronen bland sina vänner. Men i stället visades
honom så ringa ära, att han fick åka genom distriktet i en
gammal rankig torparegigg.

Han grubblade över anledningen till denna vanvördnad;
han funderade, så huvudet kunde sprängas, för att finna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/torpare/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free