Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landgången rakt i Eriks armar. Väl tittade de
omkringstående småleende på de båda älskande
och ett par sprättar läspade halfhögt: »en förb-dt
vacker flicka, en riktig oskuld från landet» m. m.,
men detta bekymrade alls icke de älskande i
detta ögonblick; de sågo endast hvarandra.
»Kom, kära Anna,» hviskade Erik slutligen
och drog den unga flickan bort ur folkvimlet.
»Tag reda på dina saker, så gå vi genast hem;
du får bo hos min värdinna. Det är visserligen
ett godt stycke uppåt Söder, men det gör
ingenting.»
Under det de båda älskande sakta vandrade
fram mot Eriks hem, omtalade han huru han
hade det stäldt. Vid sin första ankomst till
hufvudstaden hade han det svårt. Ett par månader
gick han utan arbete och slutligen var han nära
att förtvifla. Men »då nöden är som störst är
hjelpen närmast», heter det, och sanningen häraf
fick äfven Erik erfara. En morgon läste han i
Dagbladet en annons om att en frisk, stark och
ärlig karl kunde få plats som bodkarl. Erik gick
ögonblickligen till det i annonsen angifna stället
för att anmäla sig som sökande till platsen. Hans
prestbetyg var vackert och hela hans
uppträdande ingaf så stort förtroende, att han genast
blef antagen, och det oaktadt en mängd andra,
mera bekanta med hufvudstaden, sökte platsen.
Villigt och oförtrutet arbetade nu Erik från
morgon till qväll, och det dröjde icke länge förr
än han vunnit sin principals hela förtroende.
Dertill bidrog också, att Erik aldrig smakade
spirituosa. Då hans kamrater och bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
