Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byxorna voro bruna till färgen, förfärdigade af vadmal och
nedanför knäna tillknäppta med knappar af silfver. Benen
voro alldeles obetäckta och fotterna försedda med grofva
skor. Under tröjan hade han en lätt pansarskjorta, flätad
af jerntråd; pä hufvudet bar han en stormhatt af läder
uta-n vizir, sådan landsknektarne den tiden brukade bära.
Likväl pryddes dess kam af en svart tagelbuske, och der
denna var fästad, glittrade en dyrbar stjerna af hvita och
blå stenar, infattade i guld. Omkring lifvet hade han en
bred lädergördel, i hvilken satt en stridsyxa med kort
skaft samt tvenne knifvar med långa och breda klingor.
I ett värjgehäng, kastadt öfver högra axeln, bar han ett kort,
något krokigt svärd och ett jägarhorn af koppar. Hans
långa, bruna hår nedföll oordentligt kring axlarne, oeh ett
yfvigt, krusigt skägg omkring haka och läppar gaf åt hans-
bruna ansigte ett vildt uttryck, hvilket ännu mera ökades-
genom de skarpa dragen och de flammande ögonen.
Länge stod han nästan orörlig, stödd mot runstenen,
och endast hans lågande ögon, hvilka än sväfvade bort till
Sverige öfver småländska gränsen och cän bort öfver de-
ödsliga skogarne, som lågo emellan de i fjerran synliga
sköna stränderna af Östersjön och denna höjd, förrådde,
att lif fans qvar i den stela jettebilden. Ännu voro-
morgonsolens första strålar höljda i ett töcken, och skym-
ning hvilade öfver de omgifvande föremålen; småningom,
framtiängde dock i öster det lågande eldklotet genom de
gråa skyarne, skingrade töcknet och förgylde med sin
purpurflamma skogarne och bergen. Äfven Backes mörka
ansigte blef nu högrödt, och lifligare framträdde de vilda,
anletsdragen; hans läppar rörde sig liksom i ett sakta samtal
med sig sjelf. I borgruinerna blef det nu lif och rörelse;
emellan öppningarne i den oformliga muren, som endast
bestod utaf stora klippstycken, hvilka utan ordning vältrats
på hvarandra, rörde sig hit och dit mörka gestalter, som,
stödjande sig på långa spjut, skådade ut öfver fältet eller
långsamt skredo fram och tillbaka såsom försigtiga ut-
poster, och ifrån Blekingssidan framskymtade genom skogen
tre personer, hvilka, under det de allt mer och mer när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
