Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
...............
tåligt under hans gissel liksom getingar, hvilka man. be-
röfvat vingarne och gadden. Låtom oss lemna dem ännu
någon tid för att åter samla sitt gamla lynne. .Jag vill
bedja, att den Heliga Anda måtte komma öfver dem och
upptända deras mod och krafter till det stora verket. Men
se», fortfor munken, vändande sig till en man, som varit
honom följaktig och, höljd i en mörk kappa, blifvit stående
på afstånd, »kom närmare, du, din värdige furstes trogne
undersåte, och framför ditt budskap.»
Den främmande, en tysk borgare från staden Rostock
vid namn Hans Phlug, öfverlemnade nu, jemte det han
frambar en vänlig helsning från hertig Albrecht af Meck-
lenburg, ett försegladt bref till Dacke, hvilket munken dock
uppbröt och läste. Snart förmörkades dock hans vänliga upp-
syn, och ett hånande drag lekte omkring munnen på honom,
då han trädde afsides med Dacke och meddelade honom
brefvets innehåll. Hertigen var sinnad att på allt sätt
bistå honom vid upproret, dock med det vilkor att, om
företaget lyckades, skulle man öfverlemna åt honom sven-
ska kronan och dessutom nu genast skicka honom en an-
senlig summa penningar till anvärfning af de begärda
hjélptrupperna.
»Det vill ju säga», yttrade Dacke med ett spotskt
löje, »vi skola skänka hertigen en häst, som han seder-
mera emot hög ränta allernådigast åter vill låna oss för
att draga vår plog!»
»Så lärer väl ungefär hans mening vara», svarade
munken under ett bifallsleende. »Hertig Albrecht är in-
gen man för vår sak. Penningar kunna vi nog sjelfva beböfva,
vi, Herrans arme plundrade tjenare. Mitt råd är likväl
att icke alldeles afvisa honom ; öfverlemna derföre åt mig
att utfärda svaret på hans skrifvelse.»
Dacke hade ingenting att invända häremot, och mun-
ken gick nu med ett listigt leende till den främmande
mannen, betraktade lionom med genomträngande blickar
och sade derefter med släpande ton: »Din hertig är en
klok, ganska klok herre! Kom du, din vise furstes trogne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
