Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
redan mer än en gäng för honom och för mitt fädernesland
utgjutit mitt blod och vågat mitt Iif? — Tror han kan-
hända, att snön på mitt hufvud afkylt mitt hjerta, eller
att senorna i mina armar äro förtorkade, sä att min hand
darrar, då den skall handbafva rättvisans vågskål? Faror!
— har jag någonsin fraktat faran, då jag med Gud i
bjertat tjente konungen och mitt fädernesland? Ännu står
jag upprätt; mina sinnen äro ännu rediga, mitt öga friskt
och min arm kan ännu svänga den tunga stridsyxan, hvil-
ken för tjugu år sedan i frihetstiden gaf så många danskar
deras banesår; stafven kan jag äfven undvara, ty mina
knän vackla icke. Hvarför skulle jag nu då krypa under-
min konungs vingar, låta mata mig som en blind och lam
häst och som riksråd kläda mig i sanimet, då min vad-
malströja och min varma, anspråkslösa pels ännu rätt väl
anstå mig? Säg den gode konungen detta och bed honom
icke vidare kränka mig genom sådana påfund. Han skall
lemna mig här, ty jag är ännu densamme, som jag var-
för tjugu år sedan. Har han insatt mig till sin fogde,
.-så vill jag förblifva fogde, till dess Gud kallar mig till
sig i sitt rike ; träffar döden mig på min post, väl mig då !
Den gamle Arvid går då som en ärlig, trogen medborgare
ur verlden, och icke som en lat dräng, hvilken äter, ihjel
sig på sin herres nådebröd.»
Axel visste väl, att inga vidare föreställningar gjorde
någon verkan på den, gamle Arvid, då han en gång så be-
;stämdt som nu yttrat sin vilja; likväl fruktade ynglingen,
för hvilken den hotande rörelsen ibland de upproriska bön-
derna icke var någon hemlighet, för den hulda bruden,
som var så dyrbar för hans hjerta; derföre sade han efter
en stunds tystnad:
»Jag vill icke vidare söka öfvertala er, min gode fader
Arvid, att uppfylla min bön ; men tillåt mig då åtminstone
att, enligt min konungs vilja, till er säkerhet få hitsända
femtio ryttare för att understödja er i utöfningen af er
svåra pligt under dessa oroliga tider. Äfven ville jag bedja
er att anförtro mig min älskade Agda och Brita, er fo-
sterdotter, på det jag må föra dem till Stegeborg till min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
