Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
offring af allt det, hvartill en trogen undersåte är i stånd,
unnar han er nu af bjertat ro på ålderdomen. Han åstun-
dar att se eder bland riksens råd, på det-eder verksamma själ
ej må tröttna under den sysslolösa hoflefnaden. Betänk,
(lyre fader, hvilka faror, .som hota er och edra barn, om
ni ännu längre qvarblifver här vid ert svåra ernbete i detta
af upprörsmakare och röfvare hotade och så nära gränsen
liggande landskap. Betänk tillika, huru lätt genom er be-
römvärda stränghet likväl alltför många fiender kunna upp-
stå emot er och trakta efter ert lif och gods med hämnd-
fullt sinne. Gif derföre efter för mina böner och konun-
gens önskan! Hedlägg ert ernbete och låt redan i morgon
edra döttrar ledsagas af mig till Stockholm.»
Arvid Westgöthe hade med uppmärksamhet afhört yng-
lingens tal; likväl mörknade hans ansigte derunder allt
mer och mer, och efter ett långt stillatigande svarade han
ändtligen, djupt förolämpad:
»Hvem har blifvit utnämnd till efterträdare i mitt
ernbete?»
»Annu vet jag icke, hvem konungen härtill utsett.
Han vill först inhemta er tanke och ert bifall», fortfor
Axel. »Äfven skall ni icke finna er förolämpad af detta
förslag, derföre att konungen kallar er till riksråd. Hans
önskan att veta eder i sitt granskap bör ni tillskrifva en-
dast och allenast den höga vänskap, min konungslige svå-
ger hyser för eder.»
»Kan jag lita på dina ord, min son?» svarade A_rvid
något lugnare. »Jag trodde redan, att min gode konung
Hustaf hade vändt sitt bjerta ifrån mig; att han trodde,
att den gamle sjuttioårige tjenaren hade blifvit sömnig i
S1tt ernbete och icke mera kunde vaka öfver rättvisan och
den allmänna säkerheten. Denna tanke har vältrat sig på
ufitt bröst såsom en tung börda, så att jag har svårt att
d»aga andan, och den var nära att krossa mitt bjerta af
s°i‘g. Jag skulle vika från min post, lik en feghjertad
Pojke», fortfor han ånyo uppretad; »som ett legobjon,
hvilket lagar sig undan i säkerhet, så snart det vädrar
faran! Har min gode Gustaf då alldeles bortglömt, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
