Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
»Ja, drag åstad, mitt goda barn! Din ädle brud-
gum skall säkert ledsaga dig till Stegeborg och den all-
gode Guden skydda dig, om du hotas af någon fara. Åf-
ven Brita skall följa dig. Jag blir här — jag vågar icke
resa med er, fastän fadershjertat med smärta skiljer sig
ifrån sina älsklingar och den varmaste längtan skall följa
hvart och ett af edra steg. Ja, barn, begifven eder på
vägen i morgon med den gryende solen, och Gud ledsage
eder ! Den dofva stillhet, hvilken sedan flera dagar herr-
skar i vår trakt, förkunnar en nära förestående storm ; om
den lösbryter, kunde lätt omsorgen om eder hindra mig
att sköta mitt embete som sig bör. Står jag allena och
vet eder i säkerhet, så står jag sona en fri man på min
post, och intet ängsligt afseende kan då rubba nain rätt-
visa och böja min stränghet. Nå, aftorka dina tårar, min
älskade Agda! Vi taga ännu icke afsked, utan tillbringa
äfven denna dag glada med hvarandra tillsamman. Och
Gud, som räknat hvarje hår på deras hufvud, livilka han
älskar, skall icke öfvergifva mig, då nöden är som störst.
Om antalet af mitt folk ock är ringa, så äro de mig dock
desto trognare. Karlarne äro styfva och handfasta, och sin
gamle Arvid lemna de icke i sticket, då det gäller, det
vet jag.»
Angestfullt svarade Agda: »O, låt mig blifva qvar
hos dig, till dess faran är förbi. Knappt tio tjenare äro
i din tjenst, och ehuru tappra de äro, kunna de likväl icke
emotstå mängden, då upproret bryter löst. Deras antal
är till och med för litet för att kunna trotsa skogstjuf-
varne, som drifva sitt oväsende i denna trakt, och du vet
sjelf, huru du för några dagar sedan retat Nils Dacke till
hämnd, då du lät döda hans utskickade.»
»Jag har gjort hvad rätt var!» svarade Arvid lugnt
och vände sig till Axel. »Så_ länge gamle Arvid Vestgöthe
är konungens höfvidsman i denna ort, skall ingen annan
än konung Gustaf i Sverige uppbära skatt af allmogen.
Jag vet väl, att många herrar af adel, hvilkas själar hänga
vid detta timliga goda och hafva sina kroppar kärare än
Gud, hafva sökt att muta den förmätne skogstjufven med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
