- Project Runeberg -  Nils Dacke / Första delen /
45

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45
penningar och värdesaker. Men af mig skall han aldrig
kunna berömma sig att frivilligt bafva erhållit det ringa-
ste ; om han än skickade - t-io bud, -så - skall det efter det
andra finna sin lön i galgen.
Vid de sista orden blef uttrycket i hans ansigte strängt
och mörkt; han sköt fram ett säte till elden, och Axel satte
sig bredvid honom. Agda tillredde middagsmåltiden och
Brita såg blott sällan upp från sitt arbete. Då detta skedde,
klickade hon endast stelt ned framför sig, liksom försänkt
i djupa tankar. Sedan gubben en stund samtalat med den
uuge riddaren om konung Gustaf, om den ädle Svante
Sture och hans gemål samt om tillståndet i landet, var
middagsmåltiden färdig, och Arvid sade till Brita, som utan
att deltaga i samtalet hade hållit sig på afstånd : »Bered
dig, mitt barn, att i morgon bittida följa din systers brud-
gum till Stegeborg. Tagen med er, hvad som är högst
uödvändigt, men besvären likväl ej för mycket edra hästar;
ty I skolen färdas med en ung krigsman, som med sina
stridsmän är van att trafva raskt på.»
»Skall jag följa Axel?» ropade Brita, liksom uppvak-
nande ur en dröm; men hastigt bekämpande sin häftighet,
kviskade hon för sig sjelf: »Hellre döden!» och lemnade
skyndsamt rummet.
SJETTE KAPITLET.
Aftonen hade inbrutit, ett tjockt mörker betäekte sko-
gar och ängar, och Arvid Vestgötbes gård låg insvept i ett
grått töcken, som sväfvade fram från Östersjökusten, likt
ei* långsamt framvältrande vattenflod. Arvid sjelf satt
framför eldstaden, ty det bief en kall, dyster natt, och på
war sin sida om honom Agda och Axel. Det förtroliga
samtal, hvilket allt sedan middagsmåltiden fortfor dem
«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free