Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
delat sig till och med ât de båda behjertade männen; tj
sedan den gamle sagt de sista orden, teg han länge, och
de båda älskande vågade ieke med ett enda ljud afbryta
tystnaden. Vargarnes tjutande lät på nytt höra sig och
ljöd genom den tysta natten, likt klagande mennisko-
läten, som dödsplågor eller den högsta grad af förtviflan
utpressa.
»För Guds skull, fader, — tala! — Axel, låt mig
höra din röst! Tigen icke längre!» bad Agda. »Med
hvarje ögonblick stiger den onämnbara, fruktansvärda ånge-
sten i mitt bröst och hotar att sönderspränga mitt hjerta.
Någon olycka har måhända träffat min arma syster, och
helt säkert —»
Hundarnes skällande tilltog allt mer och mer och de
skakade häftigt med framfötterna på grindspjeloma, som
förhindrade dem att rusa mot de misstänkta, mörka ge-
stalterna, hvilka nu tigande närmat sig förtimringen kring
gården på några få stegs afstånd. Den ärlige Maths hade
emellertid, tillika med Axels betjent, aflägsnat sig från
grinden och med denne uppstigit på timmerhögen, för att
ifrån denna högre belägna punkt beqvämare kunna se utåt.
Då de nu återvände till grinden, sågo de den redan be-
lägrad af mer än tjugu främmande karlar, hvilka under
den djupaste tystnad sökte att öppna densamma. De
båda vaksamma hundarne vältrade sig, ängsligt gnällande,
i sitt blod, ty deras trogna bröst voro genomborrade af
spjut.
I detsamma öppnade Arvid Vestgöthe dörren och ro-
pade med stark stämma: »Hör hit, Maths! Hvad står på?
Hvad betyder det häftiga hundskallet?»
Maths och Axels betjent stodo förlamade af den för-
sta förskräckelsen öfver de påträngande främlingarnes oför-
mode anblick, och knappt förmådde den förstnämnde fram-
bringa till svar:
»Husbonde, det är främmande karlar! —Jag vet icke
hvad som är på färde!»
»Jo, djefvulen är på färde!» röt i detsamma en grof
röst ofvanifrån planket, och en jettegestalt steg fram,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
