Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
berätta dem de hjeltedater, hvilka han sade sig hafva ut-
fört, logo de i ’ mjugg åt bans skryt.
ÅTTONDE KAPITLET.
Konung Gustaf hade redan för lång tid sedan insatt
sin svåger, den ädle Svante Sture, till befälhafvare öfver
’ det fasta slottet Stegeborg. Här lefde Sture, sin konungs
trogne frände och tjenare, i sträng utöfning af sina pligter
°cb fann i föreningen med Martha Lejonhufvud, Axels sy-
ster, i ensligheten sin skönaste lefnadslycka. Sällan erhöllo
de på det dystra slottet besök af vänner och bekanta, der-
före väntade de timme efter timme med den hjertligaste
glädje Axels återkomst, isynnerhet som hon lofvat medföra
sin fästmö och hennes fostersyster. Redan länge hade de
rum, hvilka de kära gästerna skulle begagna, med den
största omsorg varit förberedda till deras mottagande; redan
kade Martha flera dagar å rad „träffat förberedelser till en
festlig måltid, och i fönstret stod hennes gemål äfven i dag
°ch såg väntande utåt landsvägen, som ledde till färjan,
hvilken öfverförde anländande till den klippholme, der slot-
tet var beläget. Pörgäfves var dock hans spanande; de
kära resandena afhördes ej, fastän de efter beräkning re-
dan för tre dagar sedan hade kunnat inträffa. Ändtligen
det var nära middag — blef han varse en ridande, som
ensam kom fram på vägen till stranden och genom en
munter sång sökte förkorta vägen för sig. Hans lätta rid-
klädning var smakfull och förfärdigad af det dyrbaraste
kläde : på hans sammetsmössa svajade höga hvita fjädrar,
fästa med ett guldspänne, rikt besatt med ädla stenar, och
ett prydligt svärd hängde vid hans sida. Långa, blonda
lockar fladdrade omkring hans skuldror, och på de ung-
domliga ansigtsdragen stodo omisskänligen tecknade lefnads-
kraft och munterhet. Först när han redan uppnått slotts-
porten, igenkände Svante Sture den ankommande och skyn-
Nils Backe, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
