Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
dade ned för trapporna för att mottaga honom som en gam-
mal vän. Sture följde ynglingen genast till ett stort gäst-
rum och begynte:
»Min käre Eagvald Pedersson till Söderby ! Hvarifrän
kommer du? Du är ju nästan glömd här i landet, och
aldrig har jag varit i stånd att fä veta, hvarthän du af
ödet blifvit förd.»
»Du vet ju, min redlige vän», svarade Eagvald Pe-
dersson, »att jag studerade några år i Upsala, ty min fa-
der hade fattat den tanken, att jag en gang genom min
lärdom skulle upplysa hela Sverige. Likväl ser det dåligt
ut med mina kunskaper, ty de gamla böckerna voro alltid
för mig det tråkigaste sällskap. Jag vandrar muntert ge-
nom lifvet, räknar hvarje timme såsom förlorad, som lång-
samt smyger förbi under djupsinnigt grubbleri, hvilket jag
betraktar som hjernspöken, och tror svårligen, att min far
någonsin får upplefva den glädjen att se mig belastad med
hans värdighet af riksråd. När jag ansåg att mina studier
voro slutade, ville jag skyndsamt återvända till Stockholm,
dit något drog mig med oemotståndlig magt •— derom mera
sedan — men då erhöll ja,g en skrifvelse från min far,
hvari jag befaldes att ofördröjligen begifva mig till min
rike morbror i Finland, som mycket längtade efter att se
mig. Jag måste lyda, reste dit, tillbragte två hela långa
vintrar i den dödligaste ledsnad, tryckte ögonen till på den
gode, gamle morbrodern och är nu herre öfver hans för-
mögenhet, återvänder tillbaka i verlden, från hvilken jag
lefvat alldeles skild, och är den lyckligaste menniska under
solen, om––––men säg mig, min vän, huru bär du ditt
öde? Du har ju blifvit en eremit på din gamla borg.
Icke tre dagar ville jag nu tillbringa så ensam i detta
afskyvärda bergnästet.»
»Är jag ensam?» svarade Sture. »Min goda hustru
skulle förvandla sjelfva ödemarken till ett paradis för mig.»
»Din hustru?» föll Eagvald Pedersson honom förvånad
i talet. »Du är alltså gift? Der ser du nu huru kloster-
likt din vän lefvat i Upsala, äfvensom hos morbrodern. Se-
dan flera år inga underrättelser om hvad som tilldragit sig
’ ■•-■’‘"i** /y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
