Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
fann hos de adelsmän, bvilka han utan fara trodde sig
kunna besöka, endast tillslutna dörrar, hvårföre han fattat
ett lägande hat emot sin konungslige morbror oeb emot
rikets store. Att återvända till danska hofvet, der han
tillförene blifvit vänligt emottagen, dertill kunde han ej
besluta sig. Hans stolthet hindrade honom att, .fattigare
än han kort förut lemnat det, äter uppsöka den fristad,
som han öfvergifvit, berusad af högt flygande planer för
sin framtid. Lika litet kunde han ödmjukt böja sig under
konungs Gustafs vilja och uttaga en tjenarebeställning vid
det hof, der hans far beldädt de högsta embeten. Beröf-
vad alla medel till uppehälle, återkommen frän Stockholm
till Småland •— hans kärlek till Brita hade dragit honom
dit — och upptänd af hat till menskligheten, nästan i för-
fviflan, hade han slutit sig till röfvarhopen, hvarest han
ock fann villigt emottagande, ty Nils Dacke kände sig
smickrad deraf, att den unge grefven tillbjöd honom sin
fjenst, fastän visserligen ieke till vanliga röfverier, utan
kill öppen fejd emot konungen. Nära en vecka hade Otto
varit borta från borgen, och ingen visste, livart han be-
gifvit sig, så att Dacke redan i hemlighet beskylde bonom
för förräderi oeh hade utsändt flere af sitt folk i trakten
der omkring för att uppsöka honom. Desse hade verkligen
träffat honom uti en aflägsen skogstrakt i sällskap med den
förutnämnde ynglingen, då han, efter sitt eget påstående,
just var i begrepp att begifva sig till Dackes borg. Dacke
kunde nu knappt dölja sin glädje deröfver att åter hafva
honom i sitt våld, emedan han hoppades genom honom
locka Here adelsmän till sitt parti. Han undertryckte alltså
sin vrede för grefvens hemliga afvikande, helsade honom
vänligt och bortskickade genast röfvarena, då grefven be-
gärde att få tala med honom ensam.
Otto yttrade till den vilde anföraren: »Fastare är
någonsin besluten att i förening med er kämpa emot
konung Gustaf, att med er stiga eller falla, återvänder jag
fill eder och förer här ined mig en tapper yngling,
visserligen fattig på år, men rik på mod, och som i lik-
het med mig beslut,it att med sitt blod köpa ära och rykt-
Mis Dacke. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
