Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
infor konungen och anförare emot dennes befallningsmän
Pch soldater.
Han befalde sina män att rusta sig till uppbrott och
försedde sig med drägt och vapen, sådana som passade en
fiöfvitsman.
Sedan han klädt sig, vandrade han en stund ensam
i sitt rum fram och tillbaka på golfvet och lyssnade på
stojet och larmet på borggården, medan skogstjufvarne be-
väpnade sig. De jettelika planerna hvälfde sig i hans själ
liksom mörka molnmassor på en vinterhimmel.
Bussarne hade uppstält sig på borggården, då Dacke
utträdde och gick mönstrande igenom deras leder. Hans
själ förnöjdes utaf anblicken af de vilda, trotsiga män, som
lydde hans första vink.
Hastigt framträdde dvergen till honom med långsamma,
afmätta steg, och i det han bemödade sig att gifva sitt
ansigte ett högtidligt och allvarsamt uttryck, öfverlemnade
han åt honom ett hattspänne, som bildade ’åtskilliga under-
liga figurer, och sade i en högtidlig ton’: »Emottag här
denna förtrollande gåfva, såsom en vigtig skatt för hela
din lefnadsbana. Ingenting är försummadt för att göra
denna gåfva gagnelig; ty du skall veta, att konsten ärfde
jag från min far, som varit i Finnmarken flere gånger och
jag har ytterligare fått undervisning i -trolleri, af tre qvin-
Uer från Lappland.»
Med fullt förtroende till Wippels trollkonster emottog
Hacke högst förnöjd det förtrollade spännet, betraktade det
’ned lågande ögon och fäste det sedan sorgfälligt på sin
hatt, hvarvid han icke underlät att försäkra dvergen om
Hk belöniug.
»Vill du betala mig med penningar, så måste jag för-
små ditt ädelmod; ty rikedomar har jag så mycket jag
hehöfver», svarade Wippel efter ett kort betänkande. »Men
vill du bevilja mig en bön, som står i din magt, så blir
jag derför din gäldenär och tjenar dig så länge du vill.
Hör några dagar sedan såg jag här en gammal bekant, höf-
vitsmannen Arvid Westgöthe —»
Backes min förmörkades vid Arvid Westgöthes namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
