Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vredgad afbröt han dvergens tal med de orden: »Por-
dra allt, blott icke Arvids frihet, den kan jag icke be-
vilja dig!» ’
»Låt mig tala ut och hör mig med tålamod», fortfor
dvergen och häftade sina lurande blickar på anföra-
rens mörka ansigte. »Tjugutvå vintrar äro nu förflutna,
sedan jag kom med min konung Kristian till Stockholm,
der han ville låta kröna sig och till tacksamhet för sven-
skarnes medgörlighet och vänliga emottagande lät doppa
rikets ädlingar i deras eget blod. Du har ju ofta hört
omtalas det Stockholmska blodbladet och vet allt för väl,
att bödelsdrängarne då hade mera arbete än ärligt folk.
De danska och tyska soldaterna, hvilka kommit med oss,
funno konung Kristians stränga lynne alldeles efter sin
smak och trodde tiden nu vara kommen, då äfven en stac-
kare kunde göra sin lycka. I stället för att bibehålla ord-
ning, röfvade och pundrade de efter behag, och tapprare
än i slagt,ningarne bestormade de värnlösa qvinnor och
jungfrur med hjeltemod. Jag var i mina bästa år och
trodde, att timmen var inne för mig att skaffa mig. en
hustru; ty icke långt ifrån Stockholms slott på Svartman-
gatan hade jag uppsnappat en flicka, vid hvars an-
blick mitt hjerta klappade. Med tillhjelp af några mig
tillgifna danska och tyska vänner ämnade jag med våld
föra henne till slottet och ville öfverfalla henne en natt;
men jag blef störd af denne samme Arvid Westgöthe, som
då var kapten för en fänika tyska knektar. Han försva-
rade jungfrun, som var hans hustrus syster, hvilket jag
sedermera fick veta, slog oss allesamman tillbaka med spott
och spe, och mig, som krupit emellan hans fotter för att
rycka honom omkull, tog han och kastade ut genom
fönstret. Några dagar härefter var han, tillika med sin svä-
gerska, försvunnen; men mina sönderbrutna refben for-
drade hämnd. Denna min föresats att hämnas har på nytt
upplågat, då. jag nu funnit honom här i ditt våld. Min
blomstringstid är ännu icke alldeles förbi, derföre vill jag
öfvergifva milt ungkarjslif och njuta äktenskapets nöjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
