Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
lefde hon under namn af Assar, ansågs för grefve Ottos
vän, en page hos konung Gustaf, som genom en förseelse
sett sig tvungen att taga till flykten. Hon hade bortbytt
sin bonddrägt mot en ung adelsmans. Med den största
sorgfällighet undvek hon likväl att vara allena med Otto,
bodde icke hos honom, utan i ett annat hus, och kunde hon
icke undvika att någon gång tala med honom utan vitt-
nen, så vågade han dervid aldrig omnämna sin kärlek, och
fastän hon icke alldeles afvisade hans frieri, hade hon lik-
väl satt ett aflägset mål för uppfyllandet af hans önskan.
Med den lifligaste vältalighet försökte han i början verka
på hennes hjerta, men hon förblef oförändrad vid sitt beslut,
och han måste tåligt foga sig efter hennes vilja, så svårt
det ock blef honom. Han hade ju dock lunnit ett väsende,-
vid bvilket han med hela sin själ kunde fästa sig, hvilket
han kunde anförtro sitt lidande, hvilket i den innerligaste
öfverensstämmelse med honom utkastade de djerfvaste pla-
ner för framtiden och uppbyggde de mest lysande luftslott på
en svindlande höjd. Detta var för honom en tröst, större
än han förut funnit på helä sin tillryggalagda lefnadsbana;
det var detta, som gaf honom tålamod att se sin kärleks-
lycka, lik en fjerran stjerna, höljd i skymning. Om Britas
kärlek till Axel Lejonhufvud hade han ingen aning, och hon
sjelf hade aldrig förtrott honom något om denna böjelse,
bvilken förvandlats till ett lågande hat; han höll hennes
tillbakastötande köld för karaktersstyrka och själsstorhet och
älskade henne derföre så mycket högre. Men hennes hjerta
kunde endast en gång älska; den första lågan, hvilken Axel
emot sin vilja upptändt deri, tycktes helt och hållet hafva
förkolnat det. Ingen mild, qvinlig känsla, ingen öm, glad
rörelse utgick mera derifrån; hos henne herskade endast
mörk, ryslig natt, hvilken likväl ofta upplystes af en äre-
girig tanke, lik en förtärande blixtstråle. Hon kunde al-
drig mer hysa någon sann kärlek, men tålde Ottos frieri,
ty han var den ende, hvilken hon kunde skänka sitt för-
troende, och hon hade utsett honom till ett verktyg för
sina högt flygande planer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
