Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
öfver Martha och betraktade den bleka, sköna qvinnan med
lågande blickar. Bäfvande knäböjde han framför henne,
och hans bröst andades tungt, då han slöt den vanmägtiga
i sina armar, sakta gned hennes panna och tinningar, derpå
åter skyndade upp och hemtade vatten i hatten ur en källa
för att dermed fukta hennes panna. Snart lyckades det
honom att återkalla henne till lifvet. Hennes första blick
föll på den främmande mannen, och förskräckt ryste hon,
då hon såg sin vilde räddare i det lågande ansigtet. Han
reste henne nu upp och trädde tillbaka i en vördnadsfull
ställning. Men då hon, liksom uppvaknande ur en dröm, blef
varse det dödade rofdjuret, återvände hastigt minnet af de
sist förflutna fasansfulla ögonblicken, och vridande sina hän-
der, ropade hon efter sitt barn, som lugnt lekte i mossan.
Den främmande mannen hemtade åt henne barnet, som
log och sträckte sina armar efter modern. I öfvermåttet
af sin glädje, på en gång gråtande och skrattande, tryckte
hon gossen till sitt hjerta, i det hon än med ängsliga blic-
kar efterforskade något sår på honom och än fägnade sina
moderliga ögon åt hans leende uppsyn, hvarvid hon pri-
sade Gud och under fröjderop lyfte barnet högt mot him-
len. Först då förtjusningen öfver hennes älsklings rädd-
ning upplöst sig i mildare känslor och innerlig tacksamhet,
vann hon nog fattning att af den främmande mannen höra
en berättelse om den korta striden med vargen och knappt
kunde hennes liksom från himmelen nedsände räddare hin-
dra henne att kasta sig för hans fotter-och knäböjande tacka
honom för hans hjelp.
Då skallade hofslag upp ifrån hålvägen, och snart vi-
sade sig på afstånd flere ryttare, i hvilka Martha igenkände
sin make och hans sällskap, hvilka återvände ifrån Stock-
holm. Full af glädje skyndade nu den lyckliga modern
sin make till möte, under utropet:
»Tag din son, tryck honom fast till ditt bröst och
prisa Gud, som i dag skänkt dig honom för andra gången !
Se den der främmande mannen — dela med honom hvad
du eger, han är min räddare. För våra lif har han oför-
skräckt vågat sitt eget.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
