Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
ifrån de båda olyckliga, hade redan rigtat sina rullande
ögon på dem, och liksom han kände en gräslig glädje öfver
det oförmodade bytet, stod han flera ögonblick stilla, sänkte
hufvudet till jorden, öppnade vidt det skummande svalget,
som visade tvenne rader skarpa tänder, och upphäfde ännu
förskräckligare än tillförene sitt vilda tjut, som kom de
grå klipporna rundtomkring att darra. Derefter slickade
han flygtigt med rofgirig tunga ett friskt sår på sin rygg,
hvilket han först för kort tid sedan syntes liafva erhållit,
vände ånyo sina blixtrande ögon mot de hjelplösa döds-
offren och var just i begrepp att med ett vildt språng
gripa dem, då hastigt en väl rigtad pil framsusade ifrån
sidan af klippan och inträngde i hans bröst, likväl icke
djupt nog för att genomborra odjurets bjerta. Genom
detta nya sår ännu mera retadt till raseri, störtade rof-
djuret vrålande emot Martha, som väl svårligen med sin son
skulle hafva undgått den rysliga döden under vilddjurets
tänder och klor, om icke i samma ögonblick en man fram-
rusat helt nära dem från hålvägen och med köld och säker
blick hållit ett långt spjut emot det rasande rofdjuret,
hvilket i blindt raseri störtade sig med fulla kraften af
sitt vilda språng emot det spetsiga jernet och med ett kort,
hest dödsskrän sjönk till jorden.
Märthas räddare stod orörlig, och på hans ansigte
visade sig ett sällsamt uttryck, sedan han fullbordat den.
djerfva bedriften. Han syntes, att döma efter klädseln,
vara af ringa stånd,, och hans vilda yttre och ostadiga blick
utur de djupt liggande ögonen voro just icke egnade att
uppväcka förtroende.
Han bar en grof, grå tröja, byxor af skinn och stora
stöflar, hvilka gingo högt öfver knäna. Haka och öfver-
läpp voro betäckta med ett krusigt skägg, och ett långt,
mörkt hår hängde ned från hans hufvud. En stor hatt
nedföll öfver hans bruna ansigte, och det krampaktiga le-
ende, hvarmed han tigande betraktade än den afdanade Mar-
tha och än den dödade vargen, utvisade en stark rörelse i
hans inre. Ändtligen efter en lång tystnad lade han bar-
net på sidan af klippan i den mjuka mossan, böjde sig ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
