Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
get för mitt tilltänkta jungfrurof, derföre behöfver du ieke
tro, att någon tanke hos mig uppstått att nu hämnas der-
för. Den krokiga linie, som utgör min ryggrad, har jag
längesedan alldeles glömt, nu vill jag endast påminna mig
din redliga hjelp utur de vilda tyskarnes klor och den
svåra skuld, hvilken jag ådragit mig genom, din svägerskas
tidiga död. Hat.derföre förtroende för mig, jag menar syn-
nerligen väl med er båda; jag vill — men derom längre
fram.»
Efter detta tal förblef dvergen stilla och tankfull
samt förfogade sig åter tigande till hörnet af rummet.
Arvid ’ och Agda hade hört honom med förundran, och
utan att just sätta stort förtroende till hans ord eller
derpå bygga någon fast förhoppning, kunde de likväl icke
på annat sätt förklara hans gåtlika uppförande än att han
verkligen ville dem väl, och meddelade hvarandra sakta
hviskande sina tankar och tvifvelsmål angående den tro,
de skulle sätta till hans ord.
Emellertid hade Vippel framsökt dolken, som man i
det underjordiska fängelset fråntagit Agda för att hindra
henne från sjelfmord; han hade dolt den i vecken af sin
tröja och räckte henne den, i det han hviskade till henne:
»Återtåg ditt mordvapen, ädla jungfru, — jag koppas du
icke mer skall beböfva vända det mot dig sjelf; men vill
du göra både mig och dig sjelf en tjenst, så rista dermed
något upp huden på min arm, så att hvar och en, som
icke är blind, derpå kan igenkänna ett blodigt friskt sår.»
Agdas förvåning steg ännu högre vid denna dvergens
oförklarliga begäran, och äfven utan faderns varnande vin-
kar hade hon beslutit att ståndaktigt neka honom bevil-
jandet af hans önskan; men i det bon ännu höll dolken i
sin hand, dansade Vippel lustigt af och an omkring henne
och innan hon hade någon aning derom, for han med blot-
tad arm emot den utåtvända skarpa spetsen deraf och för-
orsakade sig på detta sätt sjelf ett djupt sår i armen, utur
bvilket i ögonblicket- framträngde en mörk ström af blod.
Bestört lät Agda dolken falla ur sin hand, och Ar-
vid reste sig vregad upp.ifrån sitt läger ochbannade dver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
