- Project Runeberg -  Nils Dacke / Första delen /
113

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113
gen för hans narrstreck; men denne skrattade i hemlighet,
bemägtigade sig ånyo dolken, hvilken han strax åter gömde,
dansade ännu som förut omkring i rummet, upptog med
venstra handen de ifrån högra armen nedflytande blods-
dropparne, fläckade dermed sitt ansigte och sina kläder,
så att han fick ett ännu rysligare utseende, och Agda vek
darrande tillbaka för honong då han hoppade förbi henne.
Härpå hviskade han hastigt till höfvitsmannen : »Förråd
mig icke, jag vill rädda er, så sant som jag har ett tro-
get hjerta i mitt bröst!» och med ett våldsamt språng
nedkastade han sig på golfvet, helt nära den tillslutna
dörren, i det han förvred sina anletsdrag och ropade med
hög röst: »Hjelp! mord! Släpp mig ut! Man skär halsen
af mig!»
»Djefvulske bof!» mumlade Arvid för sig sjelf. Han
förmådde alldeles ieke förklara dvergens uppförande och
fattade nytt misstroende ; men då denne fortfor att allt
högre låta jemmerropet ljuda, rasslade riglarne och låset
på den tunga jerndörren, och strax derpå inträdde den
tjocke Måns Hane med de båda fångvaktarne, hvilka varit
stälda såsom poster framför fängelset.
»Aj, aj! du har ett vackert brudgumsansigte!» ropade
Måns skrattande till dvergen, som ännu beständigt krökte
sig på golfvet. »Stå upp, du giftiga groda, och anförtro mig
ditt lidande, ty i mig har du förvärfvat dig en van, som
skulle låna sitt kostbara värjgehäng för att dermed hänga
upp dig. Fy, så du är blodig i ansigtet, du afskyvärda
ste bland alla lefvande! Har din brud rispat dig med någon
nål, eller har svärfar din låtit dig åder för att aftappa dig
litet af ditt kärlekssjudande blod?»
»Yärdaste kapten hos den store härföraren Hils Dacke,
släpp mig ut’ ifrån det förbannade fängelset, jag vill
förtro dig allt. Här står icke rätt till, mina nya slägtin-
gar stå i förbund med onda andar, man har velat bringa
mig om lifvet!» jemrade dvergen sig.
»Hvem har gjort det?» vrålade de båda fångvaktarne,
i det de med hotande åtbörder vände sig till ae båda fån-
garne.
Nils Dacke.
8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/1/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free