- Project Runeberg -  Nils Dacke / Första delen /
115

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115
tvifla på, att ju ett lika öde förestod dem, om de längre
bibehöllo sin farliga post; derför ansågo de för bäst, sedan
de sakta rådgjort med hvarandra och ännu en gång under-
sökt den väl tillslutna dörren, att aflägsna sig ur tornet
och begifva sig till ett underjordiskt hvalf i borgen, hvilket
blifvit dem anvist till boningsrum, och der de uppstält ett
plumt kors, i hvars granskap de trodde sig fullkomligt
säkra för alla onda andar.
SEXTONDE KAPITLET.
Måns Hane satt en lång stund pustande vid elden och
höll dvergen fast emellan sina ben. Denne fördrog med
tålamod ett sådant tvång, men snart blef platsen på den
hårda, stenlagda borggården för obeqväm för den välmående
befälhafvaren. Han skrufvade sig förtretad hit och dit,
vältrade sin tunga kropp från den ena till den andra si-
dan, och likväl kunde han icke bringa den i så beqvämt
läge som han önskade. Vippel, som syntes fika efter hvarje
tillfälle att återvinna hans välvilja, rådde honom att be-
gifva sig till ett på nedra botten beläget rum för att der
med beqvämlighet utsträcka sig på sitt läger. Men Hane
svarade honom med hårdhet och sade, att han hvarken
kunde tro de lata fångvaktarne eller de fyra knektarne,
som man lemnat qvar hos honom; derför hade han^ be-
slutit att blifva qvar på sin post ända till Dackes åter-
komst. »Men», fortfor han, »jag ville väl göra mig den
besvärliga vakten så beqväm som möjligt, om jag blott på
något sätt kunde få hvila min trötta kropp ; men jag kan
icke finna någon hvila på de hårda stenarne.»
»Åh, det är lätt att hjelpa!» svarade dvergen. »Se,
der borta vid borgporten ligger en stor halmstack, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:31:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free