Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
jag fâ det hit upp? Hemta det sjelf — det går icke för
sig ; skicka dvergen — det gåv äfven ieke an — således
måste jag törsta, om än min strupe förtärdes af eld. —
De utskickade knektarne lära icke komma hem före mid-
natten ; de bofvarne må godt, de föra matsäcken och de
fulla krusen med sig och lära säkert till min förargelse
komma fulla och galna hem. — Är detta ett lif? Förban-
nadt vare det! — Jag skiljer mig ifrån Dacke och hela
hans band! — Jag vill icke vara en uppstudsig undersåte
■—■ jag vill blifva fen ärlig karl, då behöfver jag icke mera
vaka — och — törsta.))
Under detta tal hade hans ögonlock fallit tillsamman,
och knappt var det sista ordet öfver hans läppar, då han föll
i en djup sömn och icke mera rörde någon lem. Dvergen,
som noga gifvit akt på honom, lyssnade efter hans ande-
drag, och då dessa öfvergingo i ett högt snarkande, sökte
han att sakta stiga upp och småningom göra sig fri från
Hanes förskräckliga ben. Det lyckades honom slutligen
utan att väcka denne, och då han nu såg sig fri, aflägs-
nade han sig varsamt från elden och smög till det vestra
tornet och hastigt steg han här utföre de breda trapporna.
Då han öfvertygat sig, att han fullkomligt uppnått sin af-
sigt, nemligen att bortskrämma de båda fångvaktarne från
posten vid fängelsedörren, steg han likaså skyndsamt åter
ned på borggården, tog ett brinnande bloss och uppsökte
det underjordiska rum, der fångvaktarne bodde. Genom
en springa i den tunga falluckan, livilken tillslöt den enda
ingången till väktarnes boning, såg han ned; och sedan
han sett att männen lågo nästan utan rörelse utsträckta
på sin stråbädd, tryckte han sakta falluckan i lås, sköt
utanför ännu en tung jernrigel och smög sig derifrån. Skynd-
samt steg han nu ned i källaren, hvarest, som han visste,
röfvarena gömde sina dryckesvaror, lyste omkring sig med
sitt bloss och fann under en mängd tomma tunnor och krus
ändtligen till venster om ingången det fulla mjödfat, som
Hane omnämnt. Med den yttersta ansträngning af alla
:sina krafter vältrade han det uppför den halftorfallna trap-
pan och rullade det sedan, så sakta som möjligt, bort till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
