Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
■vaktelden, hvarest den tjocke kaptenen ännu snarkade i
den djupaste sömn; och lika varsamt som han förut befriat
sig, beg-af han sig äter villigt i sitt fängelse och lyssnade
ännu en kort tid, liksom försänkt i djupa tankar, på den
sofvande. Men härpå öppnade han det lilla fatet, fylde
det stora dryckeshornet ända till brädden, begynte hastigt
att sjunga en bekant dryckesvisa, och då han nu med hög,
gällande stämma, upprepade de sista stroferna deraf:
»Den som sig beständigt smörja vill.
Han bör båd dag och natt ha mjöd dertill !»
då rörde Hane på en gång alla sina lemmar, reste sig till
■hälften upp ifrån sitt läger, gned ögonen, tog dvergen vid
bröstet och skakade honom, i det han sade: »Vill du göra
narr af mig, din spetsbof? Hvad duger din sång till vid
tomma bägare?»
»Var då icke så knarrig, värdaste kapten! Der, drick
•dig otörstig och instäm sedan i min sång!» svarade dvergen
vänligt, i det han räckte Hane det fulla dryckeshornet,
iivilket han hittills hållit doldt bakom sin rygg.
Då Hane såg hornet fullt, spärrade han upp ögonen
så vidt som möjligt, utsträckte båda armarne derefter oeh
inandades först i långa andedrag ångan af den ljufva dryc-
ken, satte sedan hornet till munnen och tömde det med
glädjestrålande ögon i ett drag ända till botten. Härpå
räckte han det tigande åter till dvergen, som väl förstod
hans önskan att ånyo fft det fyldt. Efter att hafva tömt
ännu ett horn lade Hane med en upprymd uppsyn dryckes-
hornet från sig, knäpte ihop händerna öfver magen och såg
■småleende med vänliga blickar på dvergen, i det han icke
utan rörelse sade till honom:
»Vippel lille, jag är försonad med dig!»
»Det var just det .jag ville!» svarade dvergen glad, i
.det han sprang upp ifrån sitt besynnerliga läger, »ty jag
har saker att upptäcka för dig, hvilka endast äro ämnade
för en väns öron. Här i den kniptång, hvarest du sam-
mantryckte hjertat på mig, så att blodet stelnade, hade jag
aldrig haft mod att upptäcka saker för dig, hvilka taga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
