- Project Runeberg -  Nils Dacke / Första delen /
123

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123
flöd; jag vill nu till tacksamhet derför dela med honom
hans elände och icke öfvergifva honom, ty han är bekla-
gansvärdare än jag, utan söka uppmuntra honom genom
mitt skämt!»
»Vintappare!» ropade Hane förtjust. »Vintappare i
Stockholm, och det hos sjelfva konung Gustaf!» upprepade
han äter och fortfor: »Blir jag det, dä blir jag hans trog-
naste undersåte så länge jag lefver!» och beredvilligt lem-
nade han dvergen nyckeln till fängelset. Denne skyndade
nu till vestra tornet.
Sedan dvergen sakta öppnat fängelsedörren, inträdde
han i det mörka fängelset och fann höfvitsmannen inslumrad
på sitt läger och Agda vid hans sida äfven med half till-
slutna ögon, kämpande mellan sömn och vakande. Dvergen
uppväckte henne genom det sakta utropet:
»Väck din fader, eder räddning är nära! Följen mig
båda, men hastigt!»
»Räddning?» upprepade Agda öfverraskad och ansåg
sig icke böra tro sina sinnen. »Räddning — och genom
dig?» sade hon långsamt och med misstrogen uppsyn.
»Fråga icke längre», svarade dvergen bestämdt. »Haf
förtroende till mig, väck din far.och följen mig båda. Bor-
gen är fri från förrädare och fiender. Edra vaktare äro
innestängda; endast jag och en trogen vän till din far ,äro
qvar. I våra händer ligger er räddning! Upp, upp! och
dröj icke, ty hvarje ögonblick är dyrbart».
Forskande såg Agda dvergen i ansigtet, en glad bäfvan.
höjde hennes bröst, hon hade så gerna velat hysa förtro-
ende till honom, och likväl tillbakaskrämdes hon af rädda
tvifvelsmål. Slutligen sammanknäpte hon händerna, höjde
sina ögon genom gallerfönstren ut i nattens mörker och
hviskade: »Fader der uppe, råd ditt barn! Kan jag an-
förtro mig åt honom, som en gång bedragit mig och grymt
skämtade med mitt elände ? Är det en ny profiling, som
du sänder mig, eller har min innerliga bön framträngt till
din tron? Vill du rädda mig och min älskade fader, vill
du lysa oss på den mörka väg, som återför oss i vara vän-
ners armar, vill du beskydda och rädda oss i detta nattens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:31:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free