Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
mörker?» Knappt hade hon slutat siri bön, förrän fullmånen
framträdde bakom mörka skyar, delade, liksom en svan
delar floden, den svarta slöja, som afundsjukt omhöljde den,
och simmade majestätiskt upp på den stjernklara himlen,
och dess silfversken upplyste berg oeh ängar rundt omkring.
Med stilla förtjusning hade Agda åskådat denna här-
liga syn, och med djup rörelse sade hon hänryckt:
»Himlen lyser ju pä en gång så klar för mig, jag bör
väga det! Har du, min Gud, som ett tecken af din nåd
afhöljt denna vänliga ledstjerna under nattens mörker, så
vare du derför prisad i evighet! — Jag skall blifva fri
och återse miu Axel, som annars skulle förgås under tu-
sende qval för mig! — Hvarför tvekar jag ännu? Vakna
upp, min far! vakna upp!» — ropade hon nu skyndsamt
oeh bäfvande, i det hon föll pä knä framför halmbädden.
— »Vakna upp! I min själ ljuder åter: räddningen är
nära! •—• Eörtvifla icke, min Axel; din Agda lefver, hon
kommer !»
Gubben reste sig upp och sade vänligt till sin dotter:
»Återkom till dig sjelf, mitt barn ! Du har endast drömt,
så hastigt nalkas oss icke hjelpen !»
»Väl förmår jag icke sjelf att endast med en tanke
fatta möjligheten», svarade Agda under en sakta bäfvan,
»men likväl hör jag en röst i mitt hjerta högt uppmana
mig till flykt ; det är liksom osynliga magter drogo mig ut
under Guds fria himmel».
»Rösten inom ditt hjerta bedrar dig, arma barn!»
fortfor gubben. »Hvem skall rädda oss här? Bundt om-
kring oss trakta blodbestänkta händer efter våra lif».
Nu framträdde dvergen och besvor gubben med en
liflig och öppenhjertlig ton att hafva förtroende till honom
och följa hans ledning, och småningom begynte den mägtiga
driften efter frihet att äfven i den gamle mannens bröst
bekämpa hans tvifvelsmål om dvergens redlighet, och med
lågande blickar sade han nu till honom:
»Har du bedragit mig med en ny förhoppning om
räddning, har du stört min sömn •— endast ett ögonblick
beröfvat mig min ljufva slummer för att förråda mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
