Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
släpa mig och mitt barn till nya plågor, sä träffe dig Guds
hämnd tusenfaldigt ; ty djefvulskt är det att drifva ett
fräckt spel med bjelplösa olyckliga. Hvad beveker dig att
nu erbjuda oss hjelp, dä du ännu for fä timmar sedan göt
galla i den bittra kalk, som räcktes oss?»
»Befria mig nu ifrån förklaringen öfver mitt gåtlika,
fiendtliga uppförande emot dig; tiden är dyrbar, jag vill
uttyda allt för dig, då vi först äro i säkerhet. Att jag
har dig att tacka för mitt lif, drifver mig att rädda dig;
dina tvifvelsmäl förlänga ditt fängelse och utsätta dig för
döden, följ mig derföre hastigt, det är hög tid!»
Ännu skakade Arvid sitt grå hufvud och syntes vill-
rådig, försänkt i djup eftertanke; men då inträdde Måns
Hane skyndsamt med ett bloss i handen och ropade till
honom :
»Friskt mod, gamle herr Arvid! Har jag tagit er
till fånga, så vill jag ock bryta edra fjettrar. Jag är icke
mer någon skogstjuf, jag har afsvurit det förbannade lef-
vernet samt är ifrån och med i dag en ärlig man. Haf
förtroende till mig, ni har låtit begrafva min gamle far;
jag måste rädda er, om det sä kostade mitt lif. Jag vill
äter godtgöra allt, livad jag brutit emot eder; följ mig
Perfore hastigt, jag förer er till konung Gustaf!»
»Till min konung Gustaf!» ropade gubben glad. »Bort,
hort härifrån ! Dröjen nu icke -—■ fören mig ut ! — Gud,
jag tackar dig på mina knän! — Jag vill framträda för
min konung och fordra ett svärd, ett skarpt svärd, för att
tukta upprorsstiftarne —■ och för att hämnas Axel», till-
lade han saktare med bruten röst. Högt fortfor han der-
efter: »Släpp mig ut! Nu är här för trångt för mig!
Mina fotter äro starka, de bära mig nog till min konung,
oçh blodet flammar som eld i mina ådror; 0, Gud! jag
skall då återse min Gustaf!»
Med kraftiga steg skred gubben förut, förande sin
dotter vid handen, och alla lemnade skyndsamt fängelset
och begäfvo sig ned på borggården, hvarest en person med
väl höljdt ansigte väntade dem med två hästar. En af
dem måste Arvid bestiga, och Hane räckte honom ett. svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
