Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
mängd svarta tankar i hennes själ, hvilka, oförklarliga för
henne sjelf, likväl ständigt närde en strid i hennes inre och
liksom manande anderöster höllo henne tillbaka ifrån Otto
oeh de vilda männen, af hvilka hon var omgifven. Hon
sökte mer än tillförene ensamheten, undvek under tåget
grefvens sällskap och hade äfven nu dragit sig tillbaka ifrån
honom in i den tjocka skogen. Här sökte hon förgäfves
ett hviloställe; ty knappt hade hon nedkastat sig under
ett träd oeh tillslutit de trötta ögonen, förrän hon, upp-
skrämd af den vansinniga gamlas bild, kvilken både va-
kande och i drömmen nästan aldrig lemnade henne, sprang
upp och irrade, på nytt gisslad af sin sjuka inbillnings
fruktansvärda bilder, omkring i skogen för att söka en ny
hviloplats ; men äfven här, då hon slutligen utsträckte sina
matta lemmar på den mjuka mossan, var hon ur stånd
att finna någon ro. Den styrkande och välgörande’ slum-
ren nedsänkte ej öfver henne sina milda, vingar.
Ungefär midt på slätten brann en stor vakteld; ty
fastän en tryckande hetta herskat under loppet af dagen,
så var natten likväl kall, och daggen låg i stora ■ droppar
på gräset och löfven. Höljda i sina skinnpelsar, hade de
tre underbefälhafvarne Jöns Andersson, Thord Riddare och
Peder Skrifvare, hvilka näst Dacke voro de mest ansedde,
lägrat sig. De hvilade nu, inbegripna i förtroligt samtal,
ifrån tagandets besvärligheter, utan att dock egentligen
söka någon hvila; ty en obegriplig oro hade bemägtigat
sig dem, troligtvis uppkommen af samma orsak som den,
hvilken förmått Dacke att uppskjuta anfallet på det fiendt-
liga lägret till påföljande morgon.
Äfven de hade märkt modlösheten hos så många af
deras anhängare, som endast dragit med för att, i skydd
af öfvermagten, röfva och plundra, der det kunde verk-
ställas utan någon fara, men icke för att våga sitt lif i en
strid med vapenkunnigt, modigt krigsfolk. Ändtligen kom
man öfverens om den meningen, att deras antal var så
stort, att om äfven verkligen hälften af dem icke skulle
hålla stånd, likväl bland de öfrige ännu befunne sig män,
som modigt skulle bjuda de tyska knektarne spetsen, oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
